Vad händer?
Energi är ett utmärkt område att inte vara tvärsäker på. Maken till komplexitet får man leta efter. Ett exempel är EU:s taxonomi, dvs. regelverket för hållbara investeringar, där både kärnkraft och naturgas är på väg att accepteras, om än under vissa villkor. Somliga går i taket, medan andra välkomnar det pragmatiska synsättet.
Det är inte bara vilken sorts energi som behövs som är förvirrande, utan även hur mycket. Dagens elanvändning på cirka 140TWh (terawattimmar) kommer att öka, men till vad och när råder det minst sagt delade meningar om. 2019 räknade Energiföretagen med en elkonsumtion på 190 TWh år 2045, men två år senare har den siffran skrivits upp till mellan 240 och 310 TWh till samma år. Energimyndigheten å sin sida, uppskattar i rapporten Framtidens elektrifierade samhälle elanvändningen år 2050 till 234 TWh , medan Svenska Kraftnät tror på en användning på upp till 298 TWh samma år.
Tydligare kan det väl knappast sägas – Här ska elektrifieras så det står härliga till, när laddstolpar växer som svampar ur jorden och Northvolt kickar i gång sin batteritillverkning, medan SSAB och H2 Green Steel slåss om vem som blir störst och bäst på att tillverka grönt stål, för att bara nämna några aktuella exempel. Till detta ska läggas åtminstone två ytterligare utmaningar- överföringskapacitet och energilagring. Hur allt detta ska hanteras på bästa sätt finns det definitivt ingen tvärsäker lösning på.
Redaktionens kommentar
I den dagsaktuella kontexten ökar förvirringen ytterligare när energipriset rusar till sällan skådade höjder på grund av ekonomiska, geografiska och geopolitiska orsaker, som mestadels ligger utanför den svenska regeringens rådrum. Då får man skademinimera med hastigt påkomna skattelättnader som går stick i stäv med övergripande miljö- och klimatstrategier.
Men inget nytt under solen. Vad sägs om följande citat ur en moderat riksdagsmotion: ”Den miljöpåverkan som uppkommer genom olika typer av kraftförsörjning har varit föremål för en häftig debatt, och opinionsstormar kan befaras emellanåt ha påverkat besluten, så att inte enbart saklig prövning har kommit till stånd”. Motionen skulle kunna ha lämnats in i går, men det gjorde den inte. Den lades på Riksdagens bord av Britt Mogård m.fl. för nästan på dagen exakt 50 år sedan!
