Vad händer?
Alla längtar efter en normal vardag bortom pandemin. Problemet är bara att inget vet hur den kommer att se ut. Det finns två skolor. Den ena hävdar att all tidigare erfarenhet och forskning pekar på att vardagen återgår till något som liknar det tidigare normala, åtminstone på lite längre sikt, medan den andra skolan är övertygad om att denna situation är unik och att ett antal nya beteenden blir bestående. Hit hör bland annat att vi kommer att visa hänsyn på ett nytt sätt och bejaka ett visst mått av social distansering, liksom att utomhusboomen består. Att trängas på bussen, tåget eller tunnelbanan är fortsatt inget vi är roade av, utan vi föredrar, där det är möjligt, att cykla eller promenera. Annars får det bli bilen. Vi pysslar om hemmet även i fortsättningen och intresserar oss för vår hemtrakt, vilket gör att lokala verksamheter från caféer och butiker till skolor blomstrar.
Eller inte. Ett alternativt scenario är som bekant att de lokala affärerna slås ut av e-handel, suget efter långväga semestermål blir övermäktigt liksom längtan efter storstadspulsen.
En sak är säker – alla förståsigpåare delar mer än gärna med sig av sin visioner, från Länsstyrelsen i Stockholm, över Unicef till Accenture och BBC
Redaktionens kommentar
En post-pandemivardag är i och för sig intressant att spekulera i, men vår nya normalitet påverkas av ytterligare minst två pusselbitar – digitaliseringen och klimatomställningen. De framtvingade beteendeförändringarna i pandemins spår har lett till ett digital språng som är irreversibelt. Bank-id, Swish, parkeringsappar, nyhetsappar, Facetime, Zoom, osv är numera självklara delar av vår nya normala vardag och digitaliseringsvågen kommer bara att förstärkas.
Mer problematiskt är klimatomställningen som visserligen redan är en del av vårt nya normala i form av bland annat översvämningar, skogsbränder och andra naturkatastrofer, men där vi ännu inte riktigt insett vidden av hur vår vardag kommer att påverkas, från öl- och kaffebrist till skyhöga försäkringspremier. Här återstår att se vilka som får tolkningsföreträdet – utvecklingsoptimisterna eller utvecklingspessimisterna.
