Vad händer?
För dryga tjugo år sedan (2002) fick den amerikanske professorn Richard Florida ett jättegenombrott med sin bok ”The Rise of the Creative class”, där han pekar på framväxten av en ny social klass, vars identitet bygger på medlemmarnas roller som förmedlare av kreativitet. Eftersom kreativitet, enligt Florida, är drivkraften bakom ekonomisk tillväxt, blir den kreativa klassen, mätt i inflytande, samhällets dominerande klass. ”De tre T:na” talang, teknik och tolerans blev ledorden för den stad eller region som ville locka till sig dessa nya medborgare, för där de kreativa talangerna flockas, dit flyttar också kunskaps- och tillväxtföretag.
Två decennier senare låter det helt annorlunda, i första hand i USA, men även här och var i Europa. Talang, åtminstone i form av akademisk kunskap, utsätts nu för ett regelrätt frontalangrepp av Trumpadministrationen, med attackerna mot Harvarduniversitetet som ett övertydligt exempel. Teknik är numera liktydigt med de stora techjättarnas makt att, som monopol eller oligopol, göra lite som de behagar, möjligen med undantag för i Europa, där EU:s regelverk, än så länge sätter stopp för de värsta övertrampen. Tolerans, slutligen är ett förhållningssätt, som har allt svårare att hävda sig i en djupt polariserad värld, något som drabbar inte minst hbtqi-personer. Redaktionens kommentar:
Det är inte bara den kreativa klassen som hamnat i onåd. Även Anywheres, dessa högutbildade, individualistiska, urbana, coola typer som kan slå ned sina bopålar lite varsomhelst, möts med allt större misstänksamhet. Begreppet myntades 2017 av David Goodhart. I dagens hårt polariserade värld är det snarare ”verklighetens folk” i form av lågutbildade, traditionella mindre rörliga Somewheres som plötsligt känner sig sedda inte minst av olika populistpartier.
