Vad händer?
Håller det på att ske en värderingsförskjutning när det gäller partyknarkarnas ansvar för gängskjutningarna? Stefan Löfven försökte i en intervju redan 2019 att lägga åtminstone en del av skulden för gängkriminaliteten på drogvanorna hos dem som bor i Djursholm, Danderyd och andra välbärgade områden, men det föll inte i speciellt god jord. Eller som en professor i socialt arbete uttryckte det ” Att jaga partyknarkare knäcker inga gäng.” Sällanbrukarna är visserligen rätt många, men enligt professorn står de för en liten del av konsumtionen (Det finns de som tycker annorlunda).
En stor artikel i DN nyligen lyfter ett antal föga smickrande anledningar till partyknarkandet. Här presenteras juristen som tar kokain när hon vill fortsätta festa, forskaren som använder LSD för att jobba effektivt och kokain för att njuta mer av sex, och psykologen som ”trippar” för att fly verkligheten, för att nämna några. Den gemensamma nämnaren är individualism, för att inte säga egoism. Här handlar det inte om några medelmåttor, utan människor med unika behov som de tycker sig ha all rätt i världen att tillfredsställa. De vill absolut inte diskutera frågan om deras konsumtion göder de kriminella, utan blir bara irriterade om det kommer på tal.
I dag är partyknarkandet socialt gångbart, eller rentav lite spännande i vissa kretsar, men frågan är hur länge till? Kommer partyknarkandet att gå samma värderingsmässiga öde till mötes som tobaksrökningen? Cigaretten har som bekant gått från modernitetens chica modeaccessoar till att numera mest förknippas med sjabbighet och gula tänder.
Redaktionens kommentar:
Den som vill ha lite perspektiv på det svenska partyknarkandet kan med fördel vända sig västerut och studera den amerikanska opioidkrisen, som är av en helt annan kaliber. Sedan år 2000 har över en miljon amerikaner, varav de flesta vita, dött av en överdos, oftast av någon form av opioider. Ett kongressutskott konstaterade att samhällets kostnader under år 2020 låg på smått osannolika 1,5 biljoner (tusen miljarder) dollar, eller 7 procent av landets BNP. Ett annat mått är att drygt 1,2 miljoner amerikaner är oförmögna att arbeta på grund av opioidmissbruk. Det finns, som bekant många orsaker, från Sackler-familjen och mexikanska drogkarteller på tillgångssidan, till krigsveteraner som behöver hantera sin PTSD, kroniskt sjuka och andra som bara fastnat i missbruk på efterfrågesidan. Hur denna epidemi ska lösas är tyvärr fortfarande en öppen fråga.
