Vad händer?
Att jordens klimat är nära flera ”tipping points” där utvecklingen inte längre går att stoppa, vilket leder till oöverskådliga konsekvenser för våra livsvillkor, är i stort sett alla seriösa forskare överens om. Det gäller främst istäcken på Grönland och i Västantarktis som smälter och får havsnivån att höjas flera meter, samt permafrosten, inte minst i Sibirien, som tinar och släpper ut enorma mängder metangas. Åtgärder behöver sättas in utan dröjsmål, men det lär nog behövas, förutom ny teknik, även livsstilsförändringar som tycks vara politiskt omöjliga att genomföra, inte minst i dessa dagar av inflation och akuta energi- och livsmedelskriser. I stället hävdar många att någon större förändring i vardagen inte behövs, utan klimatkrisen kan och ska lösas på makronivå, främst genom att låta fossila bränslen stanna i marken, investera i förnybar energi, satsa på enbart hållbara transporter, samt skydda skog och hav, samtidigt som näringslivet i görligaste mån övergår till cirkulär ekonomi.
Om kossorna samtidigt klimatsäkras med algfoder och Heart Aerospace och andra entusiaster får upp sina elflygplan i luften och gärna bygger lite större maskiner, så kanske biffsteken och Thailandssemestern är säkrade, eller?
Min kommentar:
Vill man ha lite perspektiv på klimatkrisen så står The Guardian till tjänst med en historisk exposé över hur tidningen bevakat området under de senaste hundra åren. Första varningen kom redan 1890, då man skrev att Golfströmmen hade ändrat riktning. Därefter har det regelbundet kommit mer eller mindre braskande artiklar i ämnet. The Greenhouse effect nämndes för första gången 1935 och Global Warming 1957. Nästan tre decennier senare, 1988, hamnade klimatkrisen på första sidan, när Nasa satte ihop begreppen och varnade USA:s kongress för att växthuseffekten var orsaken till den globala uppvärmningen. Numera publicerar The Guardian över 3000 klimatrelaterade artiklar och notiser varje år, vilket ger en bild av områdets journalistiska betydelse. För även om bevakningen har en hundraårig historia så har betydelsen på intet sätt minskat, utan tvärtom blivit allt större.
