Vad händer?
Enligt den tyska Tv-kanalen Deutche Welle pågår den största utvandringen från Ryssland sedan revolutionen 1917. Uppemot en miljon ryssar kan redan ha lämnat landet sedan krigsutbrottet i februari. Även om den siffran ifrågasätts, så är det tillräckligt många för att man verkligen kan tala om en brain drain. Det är den välutbildade arbetskraften som försvinner, vilket minskar landets möjligheter att modernisera och diversifiera ekonomin. Men i Ryssland bryr man sig inte, åtminstone inte officiellt, utan där pågår polariseringen för fullt. De som flyttar hånas och kallas elit av de kvarvarande, varav många präglas av nostalgisk imperielängtan och avsky för omvärlden. Tankarna går osökt till David Goodhearts indelning av oss människor i de kosmopoltiska ”Anywheres” och de mer konservativa och traditionella ”Somewheres”.
Polarisering genom brain drain är ingen ny företeelse. Mer eller mindre välutbildade, driftiga personer flyttar ständigt på sig på jakt efter ett ekonomiskt bättre eller friare liv. Ett övertydligt exempel är Albanien, där 83 procent vill lämna landet och över 50 procent är aktiva genom att söka visum och leta efter jobb. Resultatet hittills har blivit att 4,5 miljoner albaner bor utomlands, mot endast 2,8 miljoner som bor kvar i landet.
Brexit har också till viss del fått en motsvarande effekt, fast i mindre skala. Brittiska medborgare som ansökt om dubbelt medborgarskap i något EU-land har ökat med 500 procent och i Tyskland med 2000 procent.
Redaktionens kommentar
Polarisering genom brain drain förekommer inte bara mellan länder, utan även inom ett land. Tydligast märks det i USA, där man nästan kan ana ett mönster av polariserande självsortering i flyttströmmarna. Mönstret har varit känt sedan länge. Välutbildade, liberala, som röstar på demokrater flyttar till kusterna, medan konservativa med lägre utbildning som röstar på republikanerna blir kvar i ”fly-over-states”. Resultatet ser ut att bli två olika Amerika som varken har någon vardagskontakt eller som litar på varandra. Vad som möjligen skulle kunna ändra på den utvecklingen är dels det ökande distansarbetet, som innebär att folk med ”rätt” kompetens kan bosätta sig var som helst, dels att vissa ”anywheres” flyttar till större städer i ”somewhere”-land som Houston i Texas och Atlanta i Georgia.