Vad händer?
Demokratin har bekymmer, för att uttrycka det milt. Eller så kan man, som demokratiorganisationen IDEA, vara mindre mild och mer rakt på sak och konstatera att förra året var det värsta för demokratin i modern tid. I dag lever två tredjedelar av världens befolkning i vad som kan betecknas som en auktoritär stat. I land efter land blir demokratin ifrågasatt, eller rentav hotad, på olika sätt och under olika förevändningar, t.ex. med hänvisning till pandemin. Listan är lång – Turkiet, Filipinerna, Indien, Brasilien och till och med USA, där polariseringen fortsatt även under Bidens presidentskap. Situationen är på intet sätt bättre i Europa, med sådana sorgebarn som Polen, Ungern och numera även Slovenien. EU försöker göra motstånd och verkar få rätt enligt EU-domstolen att kunna hålla inne med EU-pengar om länder inte respekterar rättsstatens principer.
Tyvärr ser det inte ut att finnas någon enkel och snabb lösning i sikte, men däremot många kloka personer som på olika sätt vädrar sin oro och övertygelse om att demokratin visst inte är övervärderad utan måste kämpas för. Det gäller t.ex. Ivan Krastev, Masha Gessen och Timothy Snyder.
Redaktionens kommentar
Samtidigt i lilla Sverige fyller demokratin 100 år, vilket dock på intet sätt gör oss immuna mot tidens strömningar. Tvärtom demokratin är lika utmanad här som någon annanstans.
En aspekt som ibland lyfts fram i debatten är att demokratin numera tar sig andra uttryck, vilket tydligast märks hos den unga generationen, där endast 5 procent är med i något politiskt partis ungdomsförbund, men där desto fler kämpar mot klimatförändringar genom att engagera sig i Fridays for Future eller gillar inlägg på sociala medier. Frågan är bara vilket skydd mot demokratins fiender ett sådant engagemang utgör?
