Vad händer?
Alla som gör affärer eller har kontakter med Kina borde numera ha insett att det är ett högriskprojekt, där det kan vara svårt att stå upp för sina värderingar, eftersom de sällan överensstämmer med det kinesiska kommunistpartiets. Samtidigt lockar en nästan osannolikt stor marknad, men den kan opålitlighetens mästare som bekant rycka undan över en natt, om det västerländska företaget på något sätt misshagar de styrande. Fråga H & M, som ska ha en eloge för att man inte, som många av konkurrenterna, fallit till föga, bett om ursäkt (för vadå?) och kanske rentav börja använda bomull från Xinjiang igen. Eller fundera på varför Ericssons VD fann det lämpligt och nödvändigt att skicka sms till utrikeshandelsministern och uppmana henne att ingripa mot myndighetsbeslutet att porta Huawei. Eller varför idrottsministern vrider sig som en mask när en eventuell bojkott av olympiska spelen i Peking nästa år kommer på tal, samtidigt som Sveriges olympiska kommitté inte med ett ord på sin hemsida nämner att det eventuell skulle kunna vara problematiskt att hålla spelen i Kina.
Redaktionens kommentar
Naturligtvis är det här en komplicerad fråga. Å ena sidan är det, som DI påpekar, en omöjlighet att isolera Kina ekonomiskt. Men ”det omöjliga tar bara lite längre tid” (ett citat som bland annat tillskrivits Winston Churchill). Å andra sidan får den som tar sig tid att läsa ”Den dolda handen. Hur Kinas kommunistiska parti underminerar västliga demokratier och omformar världen” en dröse med goda argument varför det nog kan vara en god idé ändå att avsluta samarbetet med det opålitliga Kina, eller åtminstone begränsa det.
