Vad händer?
EU har klara bekymmer att hävda sig i en värld som hyllar ”Move fast and break things” (Facebooks motto fram till 2014) För hastigheten är EU-systemets akilleshäl. Handelsavtalet med USA t.ex. som slöts på Trumps golfbana i Turnberry i Skottland sommaren 2025, var klart på amerikansk sida redan i september samma år. Genom Bryssels process med kommissionsförslag, parlamentsrapport, förhandlingar mellan medlemsstaterna och till sist en så kallad trilog tog det ytterligare tio månader innan avtalet kunde undertecknas. Men långsamheten är också priset för något unionen själv betraktar som en styrka. När Trumpadministrationen i somras beordrade Anthropic att stänga ute icke amerikaner från AI-modellerna Fable och Mythos, med hänvisning till nationell säkerhet, blev det ett bevis för hur snabbt tillgång till avancerad teknik kan bli ett maktmedel i händerna på en enda regering. EU har i stället valt att reglera techbolagen genom förutsägbara regelverk som AI-förordningen, snarare än godtyckliga presidentbeslut, och kombinerar det med vad Kanadas premiärminister Mark Carney och Finlands president Alexander Stubb kallar värdebaserad realism, en hållning som är principfast i sitt försvar av frihet, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, men pragmatisk nog att bygga allianser även med länder som man inte delar alla värderingar med. 10 000 kronorsfrågan är om denna envisa och på många sätt imponerande hållning överlever i världen som den ser ut nu?
Redaktionens kommentar:
Sverige sitter på ett av unionens starkaste kort i spelet om det framtida EU, med fossilfri el och ett kallt klimat som gör landet attraktivt för datacenter och AI-fabriker. Regeringen har redan välkomnat att en av unionens planerade AI-gigafabriker förläggs i Sverige och givit Skatteverket i uppdrag att förbereda för det, samtidigt som en nationell AI-verkstad för den offentliga förvaltningen ska stå klar 2030. Frågan är dock om Sverige i sin iver att ligga i framkant säljer ut sin el och sina resurser för billigt till storskaliga datacenter och techjättar. Kritiker menar att vi riskerar att bli en ”digital koloni” som exporterar billig, grön el och råvaror medan vinsterna och jobben hamnar hos utländska bolag.
