Vad händer?
Generationer av ungar har spelat fotboll på gårdar, cyklat till kompisar, byggt koja i skogen eller hittat på andra saker att göra utan struktur eller övervakningen. Eller rentav bara haft tråkigt och därmed tvingat hjärnan att hitta på egna lösningar som utvecklat kreativitet, självständighet och förmåga till empati.
Den ljuva tiden då oskulden och friden tätt följde våra spår, för att citera Anna Maria Lenngren, är förbi. Den lekbaserade barndomen har ersatts av en telefonbaserad dito. Den fria lekens tillbakagång började redan på 1980-talet, delvis drivet av en ökad, diffus rädsla för farliga främlingar, delvis av ett mer prestationsorienterat samhälle med schemalagda aktiviteter. Men det var smarttelefonens genombrott och sociala mediers explosiva tillväxt som utraderade resterna av den gamla barndomen, någon gång efter 2010.
Den nya barndomen är mobilbaserad. En tonåring spenderar i genomsnitt över sex timmar om dagen på skärmar utanför skoltid, medan barn i gruppen 9–12 år i snitt använder drygt fyra timmar om dagen på mobilerna. Tid som ägs och styrs av de globala sociala medieplattformarna, med den uttalade målsättning av få barnen att stanna kvar så länge som möjligt.
Sociala medier är nämligen inte neutrala plattformar för umgänge. De är konstruerade för att maximera tid på skärmen. Algoritmerna matar användaren med det som väcker starkast känsloreaktioner, oändliga flöden saknar naturliga stopp, och notiser håller hjärnan i ett konstant aktiverat tillstånd. En åttondeklass i Gränna illustrerade det konkret när man lät mobiltelefonerna ligga påslagna under en lektion. Resultatet blev att de 21 eleverna tillsammans fick över 2 000 notiser på 30 minuter. I snitt en notis var 18:e sekund till varje elev.
Konsekvenserna är välkända om än ständigt omdiskuterade. Barnen får sämre sömn, minskad fysisk aktivitet, mer ensamhet och jämförelseångest, svårare att upprätthålla koncentration, och för flickor dessutom ökad risk för depression och negativ kroppsuppfattning.
Redaktionens kommentar:
Nu kommer samhällets motreaktion. Först ut var Australien som i december 2025 införde ett absolut förbud för barn under 16 år att använda sociala medier. Genomförande har gått sisådär och visat sig svårt att upprätthålla, men har ändå genom signaleffekten blivit en framgång, som andra länder planerar att ta efter i någon form. EU vill satsa på ett gemensamt förbud som kan påverka 65 miljoner barn under 15 år och Sverige utreder om vi ska ha ett eget förbud, vilket många andra EU-länder också gör.
Det de social medieplattformarna fruktar mest är att förbuden på sikt kan leda till en ”tobakseffekt”, dvs att använda sociala medier får samma låga status som att röka en cigarett. Det är väl bara att hålla tummarna.
