Vad händer?
Ett, får man nog säga, yrvaket Europa strävar numera målmedvetet (men också långsamt) efter en ökad strategisk autonomi för att minska sitt beroende av USA och dess tech-jättar som Google, Microsoft, Amazon och Meta. Drivkrafterna är främst en stigande oro för vad den nya amerikanska säkerhetsstrategin innebär för Europa och en önskan att motverka dessa tech-jättars dominans genom lagstiftning och satsningar på digital suveränitet, vilket leder till försök att skapa en starkare digital inre marknad.
Här finns det en verktygslåda, även om den än så länge är rätt så spretig och klen. De områden som berörs är till att börja med europeiska molnalternativ och molnstrategier. Några exempel här är Gaia-X som är ett regelverk och standard för europeisk moln. Det finns också ett antal europeiska molnleverantörer som OVHcloud i Frankrike samt tyska Deutsche Telecom och SAP. Deras USP:ar (Unique Selling Points) är att data lagras inom EU, vilket innebär att EU-rätt och inte amerikansk rätt gäller, vilket i sin tur innebär större möjlighet till kontroll för offentlig sektor och kritisk industri.
Nästa område är programvara, där EU satsar på öppen källkod för att minska inlåsning. Några exempel är nestorn i sammanhanget, Linux, som använda alltmer i europeisk offentlig sektor, Libreoffice (finns även på svenska) som alternativ till Microsoft Office, samt Nextcloud för den som ratar Google Drive och OneDrive. Fördelarna här är inget licensberoende av någon amerikansk jätte, den öppna källkoden kan alltid granskas och att programvarorna kan anpassas till nationella behov.
Det tredje område är EU:s specialitet – lagstiftning. Europa använder regler i stället för dominanta bolag som maktmedel. Några bekanta bokstavsexempel är GDPR som skyddar persondata, DMA som begränsar plattformsjättarna och DSA som lyfter fram ansvar för algoritmer och innehåll. Somliga menar att detta vurm för lagar och regler hämmar de europeiska företagen och sätter tvångströja på innovation och kreativitet, medan andra lyfter att regelverket skyddar EU-medborgarna och ger dem makt och rådighet över sina egna data.
Redaktionens kommentar:
Som om de amerikanska tech-jättarnas oligopolliknande dominans inte vore nog så har en ny aktör med säkerhetsproblem dykt upp – Kina – och då särskilt de kinesiska elbilarna som förväntas översvämma Europa de närmaste åren. Ingen ifrågasätter att dessa bilar är teknologiska praktexemplar till en frestande rimlig penning, inte minst i jämförelse med de europeiska konkurrenterna, men frågan är vad bilägarna får på köpet. Trafikverket gick slutet av förra året ut med en rapport med den lätt dystopiska titeln ”Öppen antagonistisk hotbild mot transportsektor”, där man varnade för säkerhetsrisker med uppkopplade kinesiska elbilar relaterat till spionage och datadelning
