Vad händer?
Hur ser bästa kombinationen av pengar, hälsa och upplevelser ut för att livet ska bli så lyckligt som möjligt? Det är en fråga som såväl SvD som DN ägnat rätt mycket spaltutrymme åt den här hösten. Utgångspunkten är två amerikanska fenomen som trots att de dels inte är speciellt nya, dels är svåra att direkt infoga i den svenska kontexten, ändå uppenbarligen lockar läsare, nämligen ”Die with Zero” och FIRE (Financial Independence, Retire Early).
Die with Zero är titeln på en bok från 2020 av den amerikanske författaren och investeraren Bill Perkins. Han hävdar att olika perioder i vårt liv har olika balans mellan hälsa, pengar och upplevelser. För att bli lycklig krävs rimliga mängder av alla tre. Därför är det klokt att i varje ålder byta ett överflöd av det ena (t.ex. pengar) mot mer av de andra två (som att satsa pengar på att förbättra hälsan eller köpa sig upplevelser). Målsättningen är att dö med ett begränsat sparkonto, men fullspikat upplevelsekonto. Ett (o)svenskt upplevelseexempel är pensionsförvaltaren SPP som bjuder nybakade pensionärer på fest med bubbel och rundtur i partybuss. Fast alla deltagare är inte inne på att sätta sprätt på pengarna innan man dör, utan en mer traditionell lagom-strategi verkar vanligast.
För den som fortfarande har ett antal decennier kvar till den traditionella pensionsåldern kan FIRE-konceptet ( Financial Independence, Retire Early) kännas lockande. Det introducerades 1992, också i form av en bok,”Your Money or Your Life” och går ut på att genom ett enkelt och sparsamt leverne kunna spara ihop ungefär 25 årslöner och därmed kunna sluta arbeta. Tämligen banalt, men genom ytterligare böcker, bloggar, poddar, osv har konceptet fått rätt stor uppmärksamhet i USA.
Redaktionens kommentar:
Att Die with Zero blivit, om inte populärt så åtminstone uppmärksammat även i Sverige, beror nog, som så mycket annat, på 40-talisterna, som nu funderar på hur sista fasen i livet bäst kan hanteras och vilka saker som återstår att uppleva.
Med det sagt måste man vara medveten om att detta är ett lyxproblem som inte alla 40-talister brottas med, t.ex. inte Sveriges 140 000 fattigpensionärer.
