Vad händer?
700 000 fattiga och 700 miljardärer kan visserligen inte ställas mot varandra, men det pekar ändå på en fördelningspolitisk utmaning till och med i ett av världens mest jämlika länder. Frågan är om det finns en Tipping point när klyftan mellan fattiga och rika blivit så stor att misstron övergår i protester och social oro. Där är vi inte i Sverige, men däremot i många andra länder. I Europa märks det på populisternas frammarsch i t.ex. Storbritannien (Reform) Tyskland (Afd) och Frankrike (Nationell samling). Främsta måltavlan för dessa partier är naturligtvis invandringen, men det finns också ett narrativ om ekonomiska orättvisor och att andra – de diffust rika – skor sig på övrigas bekostnad. I andra delar av världen som Madagaskar, Marocko, Nepal och Peru, har Gen Z-protester mot äldre politiker, korruption, långsam ekonomisk tillväxt och brist på ekonomiska möjligheter fått starkt momentum på gator och i sociala medier.
Frågan är hur de diffust rika, med eller utan ett antal miljarder, resonerar. Att vara miljardär innebär inte bara privilegier utan också särskilda risker som den ekonomiska synlighet medför, som större säkerhetshot (som Sibas VD Fabian Bengtsson), behov av privata skyddslösningar, inklusive gated communties, och risk för påträngande mediabevakning (allt från Percy Barnevik till Elon Musk).
De flesta verkar inte bry sig och somliga gillar rentav att visa upp sin lyxiga eller möjligen vräkiga livsstil. Men det finns undantag. Percy Barnevik gjorde som bekant en u-sväng efter pensionsskandalen och satsade merparten av sina kvarvarande miljoner på Hand in Hand, som bygger upp självhjälpsgrupper med kvinnor som stöttar varandra i länder som Indien, Kenya och Tanzania. Grupperna erbjuder mikrokrediter och träning i att starta eget och har skapat över 10 miljoner jobb. Bill och Melinda Gates samt Warren Buffet är tre andra namn i en högre division som i sitt projekt Giving Pledge lovat att ge bort stora delar av sina miljardförmögenheter till välgörande ändamål. På projekt hemsida finns en lista över hundratals andra mer eller mindre superrika som också skrivit under samma löfte, inklusive Elon Musk (fan trot), Open AI:s Sam Altman och entreprenören och tidigare borgmästaren i New York, Michael Bloomberg.
Redaktionens kommentar:
Alla techmiljardärer är inte lika inne på att ge till bättre behövande som Sam Altman. Det finns andra med en annan mer problematisk attityd som Peter Thiel. Han ger inte mycket för demokrati och annat vänstertjafs utan när han öppnar plånboken är det för att stötta sådana briljanta tänkare som vicepresidenten J.D. Vance eller Vita husets nya chefsideolog Curtis Yarvin, som drömmer sig tillbaka till tiden då kungens ord trumfade folkets vilja och föraktar människor som inte tillhör eliten. I det perspektivet får man vara tacksam för alla miljardärer som föredrar traditionell filantropi.
