Vad händer?
För ett par veckor sedan slog det ned som en bomb att finansmannen Christer Gardell är beredd på att sponsra svensk tennis med 100 miljoner SEK på fem år, men bara om nuvarande styrelse med ordföranden i spetsen ställer sina platser till förfogande och avgår.
Rätt snart har det uppstått två läger kring detta minst sagt oortodoxa förslag. Å ena sidan ett antal före detta tennisprofiler som anser att det vore osmart att tacka nej och å andra sidan en mer brokig skara av debattörer och krönikörer som menar att förslaget är barnsligt, påträngande och framför allt hotar den svenska föreningsdemokratin i allmänhet och idrottens i synnerhet.
Sista ordet är inte sagt. Gardell verkar agera lite i det tysta och träffa representanter från Tennisförbundets sju regionstyrelser som har avgörandet i sin hand vid årsmötet i april nästa år. Nuvarande styrelseordföranden framstår mest som vilsen och uppgiven, vilket inte är att undra på. Det gäller även Riksidrottsförbundets ledning som också i högsta grad påverkas av hur det hela utvecklar sig.
Redaktionens kommentar:
Det finns åtminstone två olika aspekter att fundera på när det gäller Gardells förslag. Det första är mötet mellan finansvärldens ambitioner och den svenska föreningsdemokratins arbetssätt med en medlem, en röst. Finansvärlden, med Gardell som exempel, är inte intresserade och föredrar att agera utifrån ett transaktionsekonomiskt förhållningssätt – money talks. En intressant detalj är att han, enligt Mikael Ymer, inte tycks ha varit i kontakt med de som berörs – spelarna. En annan detalj är hur alla frivilliga volontärer kommer att agera om den här utvecklingen skulle bli verklighet. Förväntas de fortsätta med sitt obetalda arbete för de nya ägarna (eller vad man nu ska kalla dem) eller vill de ha sin del av kakan?
Den andra aspekten är att Gardell är i gott sällskap. Allt fler framgångsrika män (det handlar nästan uteslutande om män) inte minst i Silicon Valley verkat ha tröttnat på demokrati och vill byta ut den mot ”reaktionär futurism”. Transaktioner snarare än demokratiskt deltagande styr och nuvarande statsskick ersätts med start-up drivna monarkistiska modeller.
