Vad händer?
Framtidsscenarier för vård och hälsa är knepiga. Å ena sidan är vårdapparaten en tung koloss som inte låter sig påverkas i första taget, så att extrapolera dagens situation fem år framåt kan framstå som en riskfri strategi. Å andra sidan har inte minst Covid 19 epidemin, men även Trumps slakt av USAid och Kennedys vaccinmotstånd med all önskvärd tydlighet visat hur vårdens förutsättningar dramatiskt kan förändras på såväl nationell som global nivå.
Utgångsläget för en eventuell extrapolering är annars gott. Vården gör ett allt bättre jobb. 5-årsöverlevnaden i cancer t.ex. har stigit från 35% för män och 48% för kvinnor på 1970-talet till dagens 75% för män och 74% för kvinnor, nya lovande mediciner introduceras som Ozempic mot diabetes, men även fetma och Leqembi mot Alzheimer, medan AI-system för triagering, bildtolkning och beslutsstöd används i allt större utsträckning (dock än så länge med viss försiktighet, eftersom de klassas som högrisk av EU och måste uppfylla AI-förordningens krav).
Men så var det där oväntade som ständigt riskerar att ställa till besvär. Då handlar det inte främst om potentiella katastrofer, som möjliga nya pandemiutbrott (vilket naturligtvis skulle får oöverskådliga konsekvenser), utan snarare om bromsande och förbryllande förtretligheter som att somliga letar efter vårdinformation på Tiktok i stället för 1177, att virtuella vårdmöten fortfarande möter motstånd (men också kan bli betydligt bättre till 2030), att för lite görs åt den ständiga personal- och kompetensbristen i vården, mm.
Scenarioslutsatsen för vård och hälsa till år 2030 blir därför lite av en antiklimax: Visst blir vården bättre, mänskligare och effektivare till år 2030, men se upp för alla osäkerhetsfaktorer!
Redaktionens kommentar:
Ett vårdområde där prognosen inför 2030 ser lite mer hoppfull ut är antibiotikaresistensen. I dag dör 700 000 människor varje år till följd av infektioner som orsakas av läkemedelsresistenta bakterier och om inget görs så kommer den siffran att vara 10 miljoner om 30 år. Men nu har ett forskarlag från Karolinska Institutet hittat ett sätt att få antibiotika att bekämpa bakterier trots att de är resistenta. Deras studie visade att möss som infekterades med penicillinresistenta pneumokocker och drabbades av hjärnhinneinflammation, blev helt friska efter att de hade fått antibiotika kombinerat med enzymet Endolysin. Enzymet fick alltså antibiotikan att börja fungera igen.
Det är naturligtvis mycket goda nyheter, men det förtar inte nödvändigheten att t.ex. dramatiskt minska antibiotikaanvändningen i den global djurhållningen eller att bojkotta länder som Grekland, Spanien och Portugal, som säljer antibiotika receptfritt som karameller.
