Vad händer?
De ungas verklighet år 2030 ser ut att bli lika polariserad som för den övriga befolkningen. Å ena sidan är många av dagens unga genuint intresserade av samhällsfrågor och vill vara med och påverka. Å andra sidan skapar geopolitik, klimatförändring och AI radikalt annorlunda förutsättningar för arbete, utbildning och fritid.
De unga gör då som de alltid gjort, nämligen uppror mot vuxenvärlden och de etablerade strukturerna. Ett uppror som kan se ut på många olika sätt. Somliga väljer bort arbetslivet över huvud taget, medan andra väljer bort många av av vuxenvärldens markörer från att flyga, köra bil eller äta kött till att dricka mindre sprit och ha mindre sex. En annan gammal, beprövad möjlighet att göra uppror, särskilt på landsbygden, är att bejaka Epa-kulturen, där Epa-traktorn blir en symbol för frihet och självständighet och en möjlighet att utforska omgivningen på egna villkor. Ytterligare ett annat, mer tidstypiskt, storstadsinriktat och desillusionerat alternativ är att bejaka kasinokapitalismen. Den dystra bakgrunden är att allt fler unga storstadsbor inser att man inte kommer att ha en chans att spara ihop till ett eget boende på det traditionella sättet, genom långsiktigt sparande t.ex. i aktiefonder, när att bo i Sverige blivit dubbelt så dyrt som på 70-talet. Då kan man lika gärna satsa på något nytt, som antingen olika former av kryptovalutor eller prognosmarknader som Polymarket, där man spekulerar i utfallet av olika aktuella händelser, som om det blir fred i Ukraina eller vem som vinner svenska valet nästa år?
Redaktionens kommentar:
En annan aspekt av ungdomsupproret som redan är aktuell, men som kommer att öka i betydelse till år 2030 är fertilitetskrisen. Den unga generationen vägrar att föda barn i den omfattning som samhället förväntar sig, vilket leder till en snabbt åldrande och på sikt minskande befolkning. Vad det beror på tvistar de lärde och sociala såväl som traditionella medier är fulla med förslag till hur krisen skulle kunna lösas. Bra barnomsorg och föräldraledighet med hög ersättningsgrad och pappaledighet anses internationellt vara effektiva åtgärder, men eftersom de redan finns i Sverige hjälper det föga. Här talar man i stället om allt från ökade RUT-avdrag till bilvänligare städer (eller möjligen tvärtom), för att minska föräldrastressen och den diskussionen lär fortsätta även år 2030.
