Vad händer?
Framtidsscenarier för arbete är också knepiga, fast av en annan orsak än för vården. Arbete och arbetsliv är, på grund av vad som händer i omvärlden, inne i ett dramatiskt paradigmskifte. Störst påverkan på arbetsmarknaden till år 2030 lär AI få. Nya jobb skapas medan gamla försvinner. Redan för 12 år sedan konstaterade Oxford-professorerna Frey och Osborne i en legendariskt artikel att närmare hälften av alla jobb riskerade att ersättas av AI inom tjugo år. Så blev det inte, men som så ofta när det gäller trender så stämde färdriktningen medan tidtabellen sprack. En aktuell rapport från Almega uppskattar att generativ AI kan utföra åtminstone en tiondel av arbetsuppgifterna inom 70 procent av jobben på arbetsmarknaden. Inom 20 procent av jobben beräknas AI kunna utföra minst hälften av arbetsuppgifterna. Då talar vi om generativ AI, typ ChatGPT, som kan skapa alla möjliga former av innehåll i text och bild, baserat på tidigare data som den tränats på. Men runt hörnet väntar AI-agenterna som kan klara av olika arbetsuppgifter självständigt, utan inblandning av en människa, vilket i klartext innebär att betydligt fler av dagens yrken är i fara. Mot detta ska ställas att AI även skapar nya yrkesroller som AI-revisorer, -riskbedömare, -valideringsexperter, -regelefterlevare, mm.
Nästa påverkande omvärldsfaktor är klimatförändringen. Här är tongångarna när det gäller arbetsmarknaden något positivare. En studie från Tillväxtanalys pekar på att antalet nya jobb, som en direkt följd av den gröna omställningen, visserligen är relativt få, men indirekt skapar den gröna omställningen nya jobb som installatörer (värmepumpar/sol), energi-/elingenjörer, klimatanpassare (skyfall, värme), klimatriskbedömare, energieffektiviserare i fastigheter, mm.
Den tredje omvärldsfaktorn, geopolitiken, är mer diffus och indirekt, men redan nu kan man se en ökad efterfrågan på arbetskraft inom försvaret och försvarsindustrin, som en direkt följd av det spända omvärldsläget. Andra geopolitiska trender som på sikt skapar efterfrågan på arbetskraft är t.ex. en större insikt om behovet av nationell självförsörjning och därmed en viss återindustrialisering. Den behöver dock inte innebära att så värst många nya jobb skapas, eftersom det snarare handlar om automatisering och robotisering.
Redaktionens kommentar:
Hur det här utvecklar sig till år 2030, vet vi inte, men när det gäller AI och övrig teknik ger professor Frey i sin nya, ännu ej utkomna bok en ledtråd. Den heter nämligen ”How Progress Ends”. Fullt så dyster behöver man inte vara när det gäller den gröna arbetsmarknaden. Trump tjatar visserligen om ”Drill, baby, drill” och försämrar drastiskt förutsättningar för en grön omställning i USA, men det verkar inte vara speciellt många som lyssnar. Även amerikanska företag inser att den fossila epoken närmar sig sitt slut, om än i något makligare takt än önskvärt. Slutligen är det näst intill omöjlig att förutsäga hur den geopolitiska utvecklingen de närmaste fem åren kommer att påverka arbetsmarknaden.
