Vad händer?
Den stora utmaningen när det gäller kompetens är inte att få folk att vilja lära sig rätt saker vid rätt tillfälle, utan få folk att respektera kompetens över huvud taget, i en värld där (alldeles för) många misstror kompetens och vetenskap och använder desinformation, fake news, konspirationsteorier och påverkanskampanjer för att bevisa att man har rätt. Där narrativet är att riktig kunskap kommer från vanligt folks sunda förnuft, medan expertkunskap är opålitlig eller ren humbug och bara används av en elit, främst bestående av forskare och journalister (samt en och annan politiker av ”fel” färg) för att tillskansa sig makt och tolkningsföreträde.
Kunskapsföraktet uttryckts ofta i resonemang som går ut på att när den egna uppfattningen stärks av vetenskapliga sanningar då är vetenskapen sann, men när den egna uppfattningen utmanas av vetenskapens sanningar då är vetenskapen falsk. Inte ens logikens mest elementära regler för slutsatsdragning accepteras. Tidigare var det mest samhällsvetenskap och humaniora som stod i skottgluggen, eftersom här har man en förförståelse som gör att man tror att man vet bäst själv. Det brukar kallas Dunning-Kruger effekten som går ut på att den som kan minst överskattar sin kunskap mest. Numera gäller det även i stora delar naturvetenskap och medicin, från GMO-grödornas farlighet till pandemins vaccinmotstånd, för att inte tala om lurendrejeriteorin kring klimatet, vars tillskyndare anklagar meteorologer för att vara direkt kriminella, eller rentav mördare.
Redaktionens kommentar:
Frågan är vad gör man åt detta? Hur överbryggar man en avgrundsklyfta, byggd på ”bitterhetens politik” och känslomässig polarisering? En bra, men svår början är respekt. Att komma med vad man själv bedömer som ovedersägliga, objektiva fakta, är fullständigt meningslöst, för här handlar det inte om fakta, utan om känslor och det är just dessa som behöver respekteras för att en dialog eventuellt kan komma i gång. Med den dialogen på plats, kan nästa steg vara att fortsätta det respektfulla lyssnandet, men samtidigt föra in vardagsfakta i diskussionen som alla kan relatera till. Svårt, men inte omöjligt.