Vad händer?
De flesta bedömare verkar vara överens om att 2025 blir ett stålbad för fordonsindustrin i allmänhet och den europeiska i synnerhet. Somliga talar om ”en perfekt storm” när elektrifiering, kineser, tullar, digitalisering och nytt kundbeteende möts. Och som en röd tråd genom utvecklingen går behovet av ny kompetens hos såväl medarbetarna på fabriksgolvet (både mänskliga och robotar) som cheferna på direktionsvåningen (än så länge inte så många robotar). Medarbetarna, som under decennier blivit allt skickligare på att, med eller utan robotarnas hjälp (numera oftast med), bygga bilar med förbränningsmotorer och gärna manuella växellådor, behöver nu ny kompetens för att ställa om till att bygga elektriska, alltmer självkörande bilar. Cheferna, som vant sig vid att sälja bilar med sådana argument som prestanda, motorstyrka, gärna status, framgång, och kanske rentav en liten dos av maskulinitet, behöver nu tänka om och hitta ny kompetens för att nå morgondagens bilköpare som allt fler tillhör den urbana Generation Z, och som då kanske snarare fundera på en elsparkcykel eller någon annan smart mobilitetslösning som passar i storstan.
Redaktionens kommentar:
Som om detta inte vore nog måste de europeiska bilföretagen hantera och helst ha kompetens att agera på ett antal övergripande omvärldsignaler. Blir det tullkrig mellan USA, Kina och EU? Vad innebär det i så fall för möjligheterna att sälja bilar i Kina och kommer billiga kinesiska elbilar i stället att översvämma den europeiska marknaden? Kommer EU att stå fast vid de hårda koldioxidreglerna redan i år och utfasningen av förbränningsmotorer till 2035? Kommer EU att underlätta för en fortsatt övergång till elbilar och inte minst bygga upp en tillräcklig laddinfrastruktur? Och inte minst viktigt – hur reagerar kunderna?
